90 nog oförsiktiga att räkna för mycket på Paris’ vidsträckthet och det långa avstånd, som skilde vårt kvarter från hans. Han fick icke blott reda på vår bostad och våra dåvarande förhållanden utan gjorde sig även underrättad om vem jag var, vad slags liv jag förde i Paris, Manons förra förbindelse med B. det svek hon övat mot denne, med ett ord allt det anstötliga i vår historia. På grund härav beslöt han att utverka vår arrestering och låta behandla oss mindre som förbrytare än som lättsinniga skälmar. Vi lågo ännu till sängs, då en polisgevaldiger, åtföljd av ett halvt dussin vaktkarlar, inträngde i vår kammare. De lade först beslag på våra pengar, eller rättare herr de G. M:s, och sedan de utan krus jagat oss ur sängen, förde de oss till porten, där vi funno två vagnar. I den ena av dessa bortfördes den stackars Manon utan förklaring, och i den andra släpades jag till Saint-Lazare. Man måste ha prövat på sådana motgångar som dessa för att fatta den förtvivlan, de kunna orsaka. Våra vaktare voro nog hårda att icke tillåta mig att omfamna Manon eller att säga henne ett ord. Jag förblev länge okunnig om, var man gjort av henne. Det var utan tvivel en lycka för mig att icke veta det från början, ty en så förskräcklig katastrof skulle ha berövat mig förståndet, ja kanske livet. Min olyckliga älskarinna bortfördes sålunda i min