96 ren inspärrat mig, på hans, priorns, förord skulle samtycka till att försätta mig i frihet. — Vågar jag hoppas, sade jag saktmodigt, att de två månaders fängelse jag utstått skall synas honom såsom en nöjaktig försoning? Han lovade att tala med honom, om jag så önskade. Jag bad honom enträget att göra mig denna tjänst. Två dagar därefter meddelade han mig, att G. M. blivit så rörd av det goda han fått höra om mig, att han icke blott tycktes ha för avsikt att snart frigiva mig utan även visat stor lust att lära känna mig närmare och i detta syfte ämnade göra mig ett besök i fängelset. Ehuru hans närvaro icke kunde vara mig angenäm, betraktade jag detta som ett steg till min befrielse. ÄTTONDE KAPITLET. G. M. kom verkligen till Saint-Lazare. Jag fann honom allvarligare och mindre narraktig än han varit i Manons bostad. Han sade mig några uppbyggliga ord om mitt dåliga leverne och tilläde, uppenbarligen för att rättfärdiga sig själv, att det var den mänskliga skröpligheten tillåtet att skaffa sig vissa förlustelser, som naturen krävde, men att elaka skälmstycken och bedrägerier förtjänade straff.