Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några ytterligare upplysningar hade han icke
kunnat skaffa sig, tillade han darrande, emedan
prinsen, som just då kommit ut ur skogsparken,
förtroligt närmat sig honom och frågat, vad han hette.
Därpå hade främlingen, som om han gissat, att
betjänten var i vår tjänst, lyckönskat honom till att
tjäna den mest förtjusande kvinna i världen.
Jag avbidade otåligt fortsättningen på denna
berättelse, men han slutade den med försagda
ursäkter, vilka jag tillskrev min obetänksamma
uppbrusning. Jag uppmanade honom förgäves att fortsätta,
och det utan omsvep, men han bedyrade, att han
ingenting mer visste och att han icke återsett
prinsens tjänare sedan gårdagen, då det nyss berättade
inträffat.
Jag tillfredsställde honom icke blott med lovord
utan även med en hederlig vedergällning, och utan
att förråda den ringaste misstro mot Manon
uppmanade jag honom i lugnare ton att bevaka
främlingens alla förehavanden så mycket han
kunde.
I själva verket hade hans förskräckelse hos mig
uppväckt smärtsamma tvivel. Denna skrämsel
kunde ha förmått honom att undanhålla mig en del av
sanningen. Efter en stunds eftersinnande hämtade
jag mig dock från min ängslan, ja, jag ångrade till
och med detta bevis på klentro.
Jag kunde ju ändå inte klandra Manon för det hon
var älskad. Det var ganska sannolikt, att hon själv
var okunnig om sin erövring, och vilken tillvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
