Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade bibehållit sig även efter hemkomsten. Jag
darrade tvivelsutan vid varje ord jag hörde.
— Är du alldeles säker på, frågade jag betjänten
dystert, att dina ögon inte bedragit dig?
Han tog himlen till vittne på sin sannfärdighet.
Jag vet icke, vad mitt hjärtas kval skulle ha drivit
mig till, om inte Manon, som hört mig komma hem,
gått mig till mötes med otålig min och klagande
över min långsamhet.
I stället för att avbida mitt svar överhopade hon
mig med smekningar, och så snart hon fann sig
ensam med mig, gjorde hon mig livliga förebråelser
över den vana jag tagit mig att komma så sent hem.
Då min tystnad gav henne tillfälle att fortsätta,
yttrade hon vidare, att jag på tre veckor inte
tillbringat en hel dag tillsammans med henne, att hon
inte kunde fördraga så långa skilsmässor, att hon
ville rå om mig åtminstone en dag då och då, och
att hon redan dagen därpå ville ha mig hos sig från
morgon till kväll.
— Det ska du få, var lugn för det, svarade jag
litet tvärt.
Hon tycktes icke alls fästa sig vid min dysterhet,
och i sin glädje, som verkligen var påfallande livlig,
skildrade hon omständligt, hur angenämt hon
tillbringat sin dag.
— Sällsamma flicka, tänkte jag för mig själv. —
Vad har jag väl att vänta efter detta förspel?
Vårt första skilsmässoäventyr dök upp i mitt
minne. Jag tyckte mig dock bakom hennes glädje och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
