195 dast undfalla sig några ord, som antydde, att han hade kännedom om vår plan från dess början till slut. Vad hans son beträffade, tilläde han brutalt, så skulle denne nog komma till rätta i sinom tid, eftersom jag icke lönnmördat honom. — För dem till lilla Chåtelet, sade han till stadsvakterna, och se noga till att inte chevaliern listar sig undan, han är en inpiskad skälm, som redan en gång rymt från Saint-Lazare. Han gick och lämnade mig i ett tillstånd, som ni lätt kunna föreställa er. — O Himmel, utropade jag. — Med undergivenhet skall jag mottaga alla slag, utdelade av din hand... men att en eländig kanalje skall ha makt att behandla mig med ett sådant tyranni, det driver mig till förtvivlans brant! Stadsvakterna uppmanade oss att icke låta dem vänta längre. De hade en täckvagn utanför porten. Jag räckte handen åt Manon för att gå ned med henne. — Kom, min dyra drottning, sade jag, kom och underkasta dig vårt bittra öde. Det skall måhända en dag behaga himlen att göra oss lyckligare.