235 TJUGUANDRA KAPITLET. Vi odlade omsorgsfullt vårt vänskapliga förhållande till guvernören. Han hade den godheten att några veckor efter vår ankomst tilldela mig en liten befattning, som av en händelse blev ledig i fästningen. Ehuru den icke var vidare framstående, mottog jag den som en Försynens nådiga skickelse. Den satte mig i stånd att leva utan att ligga någon till last. Jag skaffade en kammartjänare åt mig och en tjänstflicka åt Manon. Våra små inkomster räckte till, ty jag var sparsam i mina vanor och Manon var det icke mindre. Vi försummade aldrig något tillfälle att göra oss nyttiga för våra grannar och visa dem väntjänster, när vi så kunde. Detta tjänstvilliga sinnelag i förening med vårt vänliga sätt förvärvade oss hela kolonins förtroende och tillgivenhet. Vi vunno inom kort så högt anseende, att vi gällde för de förnämsta i staden näst efter guvernören. Det skuldlösa i våra sysselsättningar och den oavbrutna ro vari vi levde återuppväckte småningom våra religiösa föreställningar. Manon hade aldrig varit gudlös, och jag för min del hörde icke till dessa förhärdade libertiner, som skryta med att foga ogudaktighet och hädelse till sitt sedefördärv. Kär