- Project Runeberg -  Mitt liv och leverne /
6

(1939) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av källor och palmblad som en erinringens och
beundrans sophög över sig. Sedan komma
likmaskarna, föryngringens symboler, till, och om ett
par år är man ett kolly, ett gödningsämne,
eftersökt av lantbrukare, men med rynkade näsor
beluktat av sina vänner skalderna och
vetenskapsmännen, som kanske till och med stjäla ens lik,
och målarna.

Mina ögon tåras. Men jag tror, att det bästa
vi tänkt, ja, även det sämsta, lever i evighet i våra
arbeten, våra tankar och ord, som vi lämnat efter
oss, och som en surdeg komma alltet att jäsa och
förändras i konsistens långt sedan vi slutat att vara
till. Vi kunna visserligen inte lägga en atom till
alltets vikt, men vi kunna åtminstone känna oss
lugna i medvetandet om, att vi under vår livstid
trott oss hava lyckats dupera en del folk,
visserligen omedvetet, men ändå! — och att vår
egenskap av personlighet på grund av sin tillvaro varit
nödvändig. Vi äro atomer i en kemisk förening av
för oss obekanta ingredienser. Låt vara att det
stundom fräser på ytan i retorten, men för en lugn
och överlägsen betraktare är det hela alldeles i sin
ordning, liv och död, mord och födelse, allt är som
en vindstilla vik. Och om Alexander erövrar
världen eller månen trillar ned och träffar Ryssland
och decimerar dess invånareantal, förefaller det
oss tänkare ungefär lika viktigt som då en fluga
kliar eller putsar sina bakben. Me voici! Skulle
något ha något av petard i sig, vore det konsten,
men jag tror inte det heller. Vi äro alla skräddare.
Vi äro något slags molekyler i en soppa som röres

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leverne/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free