Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räddningskättingen väntade vi där att luften skulle
bli ren.
Jag påminner mig (inom parentes) att vi en
dag på fluga, jag och en kamrat, fingo en lax på
21 skålpund efter en timmes styvt arbete med
spöet. För att fredade kunna gå hem med vårt
byte, vilket vi fångat utanför staden, skuro vi
laxen i två skivor, stoppade ned den i var sin byxa
och traskade på så sätt förbi de tjänstgörande i
poliskåren.
Jag kan lugna ordningsmakten med, att jag
numera aldrig tjuvmetar lax. Egendomligt nog
har jag aldrig känt samvetskval över det där fisket.
Människans samvete måste vara av bästa material,
nötstarkt och med gott virke.
I en staden tillhörig skogspark jagade jag för
första gången i mitt liv. Av en bagargesäll hade
jag lånat en bössa av något livsfarlig
beskaffenhet. Pipan var fastsurrad vid stocken med
mässingstråd och skottet brann av först efter ett par
sekunders fräsning i krutkammaren. Vårt
villebråd var oftast kaniner tillhörande skogvaktaren.
Det klokaste var att avlägsna sig med bytet så fort
sig göra lät. Kaniner voro också ganska välkomna
som bidrag till hushållningen hos den ölutkörare
jag bodde hos.
Vid samma tid målade jag min första tavla, ett
stilleben med punschbutelj, cigarrlåda och
brinnande och förskräckligt rykande cigarr. För att få
pengar till krut och hagel lottade jag bort tavlan.
Den inbragte hela 9 riksdaleros, vilken
förmögenhet gav anledning till en förfärlig orgie efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
