Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Staten borde i varje läroverk hålla en lärare
i fusk. Såväl lärare som lärjungar skulle vinna
därpå, och vårt land skulle så småningom
befolkas med ett släkte av förslagna prissar, som
skulle höja vår kultur och bräcka närliggande
folkslag.
Den som varit lärare, vet ju hur trevligt det
är, då disciplarna kunna sina saker. Och hur lätt
vore det icke att uppnå detta resultat, om man
bekvämade sig att tillåta lärjungen läsa innantill,
vilket han ju i alla händelser gör ändå, fast läraren
icke ser det.
Jag påminner mig en gammal lärare i svenska
och teologi, vilkens minne jag välsignar, ty han var
en första klassens hedersgubbe, och ett original,
vars intressen gingo åt helt annat håll än att
undervisa en massa tjuvpojkar. Vi läste aldrig över vår
Norbeck utan läste innantill.
En vintermorgon, då lektionen skulle börja,
befallde lektorn ordningsmannen släcka gasen.
Han släckte.
— Engström!
Jag reste mig upp.
— Beskriv det ontologiska beviset för Guds
existens!
Jag tog min Norbeck, klev fram till fönstret
och stavade vid morgongryningens bleka och
börjande ljus igenom det idiotiska och småfnoskiga
beviset för Guds existens.
— Läser Engström innantill?
— Ja, jag står vid fönstret, för det är så
mörkt, så — —!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
