Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dryckenskap sett hemsocknens tallar jaga förbi
tåget, jag började få en aning om vad kriget är.
Jag befann mig äntligen på slätten. Iförd en
kostym, som väl från början omslutit någon
veterans från Leipzig och Norge ärriga hjältelemmar,
betraktade jag mig i min snusdosas
mönjeomramade spegellock. Min mössas rakt utstående
skärm var sprucken och klädet grönt av ålder.
Om jag hastigt gjorde heltom, vägrade
huvudbonaden i vändningen, ty den hade ursprungligen
varit avsedd åt något förhistoriskt djur av
obegriplig storlek. Rockärmarna voro en halv aln för
korta, under det att de ärorika byxorna, vilkas
pådragning fordrade mod, voro av den då för
tiden icke ovanliga konstruktionen, att man kunde
gå rätt länge, innan de visade böjelse att följa med.
Men mitt gevär var blankt och jag brann av
längtan att få spänna vådor och peta ut med
bröstet, och jag kände i min själ ett börjande
och rättmätigt förakt för de civila, och jag begrep
ej, hur jag kunnat ha självkänsla så många år utan
uniformen.
Man frågade mig, om jag ville exercera eller
skriva om dagarna, en fin uppmärksamhet
förorsakad av min bildningsgrad. Jag ville exercera.
Och jag fick exercera. I »långsam marsch» släpade
vi oss fram över den brännande, darrande slätten.
I språngmarsch hastade vi mot fingerade dödar
under vilda hurrarop. Vi lärde oss hövlighet mot
befälet i »Undervisning för infanteristen», denna
djupt anlagda bok, som väl nu är antikverad. Om
mornarna sjöngo vi Din klara sol går åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
