Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
profil var en äldre vit fåras. Rött hår, vita
ögonbryn och ljusblå ögon förlänade hans ansikte ett
obeskrivligt okrigiskt uttryck trots den största
mullbänk, Jönköpings s. k. 8-tumsnus, som troligen
någonsin inlagts i vårt land. Han njöt av att
vara militär, ty så god och närande kost som
bestods på slätten hade han aldrig fått förut. Då
vi anföllo den halvkanna feta ärter, simmande i
flott, som bestods oss varannan middag, och jag
med möda satt i mig ett tum ur kopparflaskan,
hade Klas Alfrek för länge sedan slukat sin portion
och fått påfyllning, vilken ävenledes försvunnit.
Han visste att jag ej orkade mer.
— Får ja dia arter? var då hans vanliga bön,
och han fick dem. Vi beräknade, att han dagligen
satt i sig halvannan kanna ärter eller sluring. Det
oaktat tuggade han ankarstock vid varje på stället
vila, medan han klädde sig om mornarna och innan
han somnade på kvällen. Och då vi om söndagarna
efter predikan stodo försänkta i en kort och tyst
men innerlig bön, var ankarstockens knastrande
mellan Klas Alfreks käkar det enda ljud som
genombröt stillheten.
Vi sutto en dag i baracken och njöto under
korpral Storms ledning av undervisning för
infanteristen. Storm föreläste andaktsfullt:
»För att förekomma fotsvett bör
soldaten ofta ombyta strumpor samt, så
ofta därtill tillfälle gives, tvätta sina
fötter.»
— Nå, Klas Alfrek, va va dä som föreskrevs
i detta hära monumentet? Va nu inte blyger, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
