Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att du bara släckte en. I min ungdom brukade vi
släcka alla lyktorna. Vill du ha ett glas punsch?
Om jag ville!
Detta var både första och sista gången jag var
uppkallad till varning. Efteråt släckte jag
visserligen lyktor, men på ett mera förslaget sätt. Jag
fick ofta springa för livet, men snabbfotad som
jag var hade jag alltid tillfredsställelsen att inom
kort höra den förföljande polismaktens stånkanden
förtona i mörkret bakom mig.
Gamle Abraham Böckman, kommer du ihåg,
hur vi hyrde vagnar och åkte bakpå fjädrarna?
Kusken var vidtalad. Poliserna skreko hela
Drottning- och Vaksalagatan utefter: — Slå bak! Dom
hänger bak!
Men kusken körde på, döv för allt utom våra
löften om dricks och glögg på Grindstugan.
Och du, gamle Birger, kommer du ihåg i
din himmel, hur vi en dimmig natt buro bort 14
grindar från Luthagen och ställde dem i en
förstuga i Fjellstedtska skolan? Hur det kunde
lyckas, är mig ännu en gåta. Vårt oskyldiga nöje
förminskades icke av att dagen därpå i sällskap
med en skara likasinnade promenera på Luthagen
och se på, hur konstaplarna buro grindar och
provade in dem. Allt på sin rätta plats! Att
gymnastisera i bagarkringlor och mödosamt byta
skyltar var en omtyckt sport. Att med
ansträngande av alla sina krafter förflytta centnertunga
portluckor till en annan stadsdel satte vi en ära i
— och du »Fyris» annonstavla uppe i Fjärdingen,
nog förde du en ganska nomadiserande tillvaro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
