Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskap draga ut i oändlighet och sluta som polsk
riksdag med ovänskap för livet, mord och
likbegängelsen
Stundom slog mig det s. k. samvetet. Jag
gick hem, omvärvde mig med stinkande piprök
och studerade Horatii satirer, Iliaden och Οιδιπονς
ßασιλενς. Eller också gick jag på kollegiet i
nordiska språk och njöt, verkligen njöt av Kalle L:s
utmärkta utläggningar. Så kunde det gå en vecka
eller så. Då gick man i Filologiska föreningen
och talade en hisklig latin, stundom tåligt åhörd
av gubben Häggström. (Undrar om föreningen
finns kvar och om man talar latin än?) Och på
biblioteket övade man sig i forskning om
Äoskulten.
Så fick man plötsligt ett så förbaskat gott
samvete, att man gick ned på Gästis och uppgav
gärdet. Efteråt började man skyltflyttningen och
gruffena, och dagen därpå måste man ha
sillfrukost, entrén till flera dagars kringirrande på
näringsställena vid det mest molnfria humör.
Jag var vid denna tid en yngling med ovanligt
sympatiskt utseende, jag vill icke säga vacker
precis, men nära ögat var det. Mustascherna
utvecklades till min och alla dansanta och flirtoyanta
damers tillfredsställelse. Jag hade ett. sätt att se
på flickorna, som kom dem att darra av blygt
hopp. Jag dansade gudomligt och efter alla
kotiljonger liknade jag förvillande en ut- och invänd
vinternatthimmel. Jag använde de högsta kragarna
i Uppsala. Min frack var visserligen något för liten,
och om man rörde vid den aldrig så försiktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
