Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likasinnad, som nu är artillerikapten och i likhet med
mig har annat att göra. Våra kopior blevo om
möjligt sämre. Min gav jag bort till en vän till
familjen som julklapp med gyllene ram. Han har
underligt nog överlevat denna jul och flera till,
vilket bevisar den småländska rasens seghet.
I Uppsala utförde jag även på mina få lediga
stunder konstverk, om vilka det tillkommer en
eftervärld att yttra sig. Jag tiger blygsamt. En
dag sade en man, som är målare, till mig att jag
borde bli målare. Lättledd som jag är, reste jag
genast från staden och slängde mig in på den nya
banan.
Det var rätt tungt att lämna Uppsala med
dess härliga och dansanta kvinnor, dess krogar,
dess filologiska förening och dess Grindstuga.
Men med ett hastigt ryck slet jag hjärtat ur mitt
bröst och förtonade i fjärran.
Tillåten mig, mina damer, säga ett uppriktigt:
fy fan! då jag tänker på hur det kändes.
Men liksom pastor Josef Rosenius i sin
österländska reseberättelse citerar och sjunger andra
skalders dikter, då något osedvanligt eller rörande
möter honom, må det av samma skäl tillåtas min
gamle vän Goethe att med några få rader uttrycka
vad jag kände:
»Nun hab’ ich mein Sach auf Nichts gestellt, |
| * |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
