Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyser under luckorna i de dragande snömolnen och
Sollerön svartnar under ett jättemoln. Vägen
slingrar mellan gråa bodar och härbren. Släden svänger
in på en gård och om några ögonblick äro vi gäster
i en gammal stuga, där en vänlig brasa sprakar i
en gammal spis och lyser på vänliga människors
ansikten. Men mest lyser den på ett rött förkläde,
en gitarr, ett vitt linntyg och en ung flickas ansikte.
Bakom flickan famna skuggorna ett hörn av
rummet, och ur dunklet där låter en fiol. Och ännu
en fiol.
Skuggorna löpa efter brasans ebb och flod
och färgen lever och talar till mig. Skuggan slukar
ett ansikte här, en gest där för att i nästa ögonblick
förvandlas till ljus och hela denna symfoni av
livsyttringar, ljusets och människornas, kommer
mig att känna den renaste av alla fröjder,
målarglädjen.
Hur mycket vill herr konsuln och riddaren
betala mig för cirka en kvarts timme av den varan?
Jag vill gärna avstå en del av min, ty den räcker
till, om jag får lov att säga det själv.
Medan fiolerna låta sitter jag bakom en stor
duk. På andra sidan duken står Zorn och målar
och talar sitt hemlands tungomål. Jag förstår
ännu inte ett dugg, men det ger mig en smak av
blod och hedendom i munnen, då jag härmar det.
På en gång fylles stugan av sång och musik
och jag gläder mig åt flickans omedvetet vackra
grepp på gitarren. Hon sjunger »om sommaren
sköna, när marken hon gläds» och den visan sätter
mig in i några ögonblicks stark stämning av en art,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
