Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En julafton i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvar, och jag begav mig med en konstapel
springande ut i den smällkalla kvällen nedför
Vaksalagatan och in i järnvägsparken. Efter en stunds
sökande funno vi karlen. Det var farbror Yxlöv.
Det blev ett sorgligt tåg tillbaka till
poliskammaren. Konstapeln och jag buro den gamle
mannen i gullstol, och han sov och drog timmerstockar.
Ostörda av vandrare passerade vi hela vägen. Jag
talade med konstapeln om mitt dåliga samvete.
Gubben hade fått punsch av oss.
— Åja, det är ju inte så farligt så här vid
jultiden! Vi kan ju lägga in honom och låta
honom nyktra till, så får han gå i morgon.
— Slipper han plikta då?
— Å, på sin höjd en femma — men vi kan
ju för resten låta honom gå. Herrarna ha ju varit
så trevliga och gemytliga, så för herrarnas skull
— — och i natt blir det nog ingen inspektion.
Det är alltid så lugnt i stan såna här kvällar.
Vi placerade farbror Yxlöv i arresten. Han
sov som en kappsäck, tillsnörd och polletterad och
inställd i ett magasin.
Vi återgingo till punschen, det, som fanns
kvar, nämligen, ty Ernst Fridolf hade skålat
tämligen ordentligt med sin konstapel under vår
frånvaro. Vi fingo i oss historier om äventyr från det
nattliga Uppsala, vi skålade, vi lade bort titlarna.
Jag försökte sjunga, men det påstods, att sång ej
passade på vaktkontoret. Ernst Fridolf sjöng ändå
och utvecklade allt det gemyt, som var honom
eget, så att sången fick passera.
Jag undrar, om någon julafton någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
