Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetruscheff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
draga ned en smutsig ärmlinning så långt som
möjligt. Kostymen var för övrigt ovanlig i färg
— en färg av torra ormbunkar eller torrt enris.
— Mitt namn är Vetruscheff, sade han,
konstnär och litet av varje.
Och i det han log på ett så obehagligt sätt,
att jag kände som myror på mig, gjorde han en
akrobatgest med ena benet, böjde båda knäna
och ställde sig på tåspetsarna. Så började han
halvt nedhukad vrida sig långsamt åt vänster. Jag
tänkte just be honom gå sin väg, då han plötsligt
började snurra runt så hastigt, att jag aldrig sett
något liknande.
Jag trodde att jag fått påhälsning av någon
galen akrobat och överlade, hur jag lättast skulle
bli av med honom, då han med ens tog ett
panterskutt fram till pianot, öppnade det, sköt stolen
åtminstone en meter från instrumentet och började
spela. Under spelet hoppade han upp och ned
på stolen på samma sätt som en ryttare i skarpt
trav. Jag förstod ej hur han kunde spela med sin
förkrympta vänstra hand och i sådan ställning,
men han spelade så som jag aldrig förr hört någon
göra det, något vilt och hemskt, men genialiskt.
Så reste han sig, såg lömskt på mig och sade:
— Det var musiken till min dans!
Därpå slöt han det friska ögat, öppnade det
igen — och ögongloben var försvunnen. Det var
som om jag skulle sett in i en tom dödskalle.
— Det är någon trollkonstnär, som inte är
riktigt klok, tänkte jag och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
