Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kvinnosakskvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därinnanför. Vi valde emellertid inte första bästa utan
drevo gatan framåt med folkströmmen. Där var
liv och stoj. Fulla och nyktra sjömän av alla
nationaliteter sökte efter lämpliga ställen att blöta
sina slantar på, och kvinnor med stora hattar
trängdes omkring dem. På alla möjliga språk
skrek man och köpslog. Två lindrigt nyktra
matroser ramlade ut från en port. — Ur vägen för
galna Karlson, era jäklar! skrek han på rena rama
svenskan. — Akta rej för klacken, tjö! genmälte
min kamrat. — Ä si på fan, svenskar! Kom
med and have a drink with us — varför inte
det då, ä ni strama, era bönhasar? drunknade det
i sorlet.
Elysium! strålade det grant över en port.
Dörrarna skilde sig åt. Fri entré, sade portieren.
Vi slunko in i den stora salen, som låg i
skymning, medan allt ljus var koncentrerat på en estrad,
där ett halvt dussin vitpudrade mamseller sutto i
en halvcirkel. En stol var tom och dess ägarinna
sjöng just en engelsk slagdänga, medan hon då
och då illustrerande viftade på kjolen och sparkade
i vädret.
Som en pil dök en kypare på oss. — Behagas
det bord? Två gulden, om jag får be!
Det var alltså den fria entrén.
— Ge oss vars en curaçao!
Runt om oss satt man vid sina likörer och
vid varje bord prålade en eller två vitsminkade,
djärvt blickande och plymviftande damer.
Curaçaon kom. — Vad äro herrarna för
landsmän? frågade kyparen. Vi visste att det på dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
