Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fruntimmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skall jag nu börja skämta igen? Nyss var
jag allvarlig, men min uppgift är ju att berätta
lustiga historier.
Då jag stulit mig hemifrån kom jag ofta i
närheten av Olagus stuga. Den låg fjärran från
människors boningar, i kanten av en hallonfälla
bredvid ett stalp, där det satt bergkristaller i
väggen, och under gick en fors om vårarna.
På sommarn fanns där knappt något vatten,
utom i några dyhålor, där feta kräftor kröpo
omkring. Det gick en gammal spång över forsen och
dess stolpar hade blivit lysved som lyste grönt om
kvällarna. Underliga ormbunkar kantade en damm,
där det fanns gäddor, och en och annan and hittade
också dit om höstarna.
På den tiden var jag svår på att snärja gäddor
med mässingssnara, och utmed dammens
dystränder stodo gäddorna under näckrosbladen och
halvsovo med magen full av löjor och annan
småfisk. Ibland hade den snärjda gäddan en annan
gädda i magen, så stor, att stjärten stack ut ur
munnen.
Alldeles som bland människor. Visserligen ser
man inte stjärten av den slukade, ty människors
stjärtar äro icke konstruerade som gäddors, men
den som har ögon ser tämligen bra ändå, vad
det är fråga om.
Nu kommer det humoristiska, om man så vill.
Jag gick med min nyglödgade mässingssnara
fäst på min stolthet, en härlig ung tallstam, smal
som ett bamburör och smidig och född i en
hjortronmyr, där allt vackert födes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
