Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nattliga intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därinne skall jag ha en kamin och ett staffli. Där må
ni tro kan gå sjö! Efter var storm driva bitar av
det vrak jag kallar mitt i land i viken bredvid,
teakträbjälkar med mässingsbultar i. Nu är väl
bara bottnen kvar med sin stenballast, ty i väl
trettio år har det legat där. Men då vintern
kommer på allvar, slå vi hål på isen och fiska teak.
Och uppfinna möjligen någon kratta att peta ur
ballasten med.
Över det blysvarta havet står himlen mörkblå
och brotten lysa visionärt, irrblosslika. Längst ute
arbetar en skuta i sjön. Jag ser endast dess
babordslanterna, hur den doppar i sjöarna, försvinner
ibland och glindrar svagt igen, som slocknande.
Men över himlen i norr vrider sig med
regelbundna mellantider Svartklubbens fyrsken, alldeles
som om en ofantlig vit vinge skulle svepa över
Ålands hav, en jättesvan som flaxar emot stormen.
Medan jag står här på berget just där min
stugas nordöstra hörn skall skruvas fast i klippan
och skummet yr över min fårskinnsrock, kommer
jag ihåg seglingar jag gjort, medan jag ännu hade
min ruttna koster kvar. Den var en likkista och
läkte på babords låring som om den varit törstig.
Jag skötte om den, stack med kniven och kittade,
men det hjälpte inte. Borden sågo friska ut —
ända tills den en dag på vårkanten där den stod
uppstöttad på stranden fick sig en knuff av den
påskjutande havsisen så att stöttorna bräcktes och
han ramlade på sidan. Då befanns det, att två
av borden i vattenlinjen på babords låring bestodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
