Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur personligheten bygges upp. Betraktelser över mångfald och enhet, av professor John Landquist - Mångfaldens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 John Landquist
testamentet. Han säger därom i Dichtung und Wahrheit
(fjärde boken):
Människan må vända sig vart hon vill, hon må företaga sig vad
helst det vara må, alltid skall hon åter vända tillbaka på den väg,
som naturen en gång har föreskrivit henne. Så gick det också
med mig i föreliggande fall. Mina bemödanden om hebreiska
språket och om den heliga skrifts eget innehåll slutade till sist
därmed, att i min inbillningskraft uppstod en livligare
föreställning om detta sköna och mycket prisade land, dess omgivning
och grannskap samt om de folk och händelser, som i årtusenden
förhärligade denna fläck på jorden.
Harmoni är ett sent begrepp i individens historia.
Ungdomen, jäsande av oanvända krafter, frågar efter vetande,
äventyr, njutning. Den vill kasta sig in i det rika människolivet.
Den vill njuta livets fullhet. Den unge Hans Alienus uttrycker
i praktfullt övermod detta begär i raderna:
Kan blott en enda från sin sotsäng visa
tillbaka på ett liv mer rikt än ditt,
då är ditt liv en hjärtlös orättvisa,
då res dig vred och glödga vapnet vitt
samt röva sist, om himlen ock skall skändas,
en lycka, som är mer än denna endas.
Så kan framtiden te sig i festens början. Men frågan
anmäler sig snart vilket innehåll det är som gör livet
företrädesvis »rikt». Jag minns en melankoli jag kände som student
efter några månaders vistelse i Paris, rik på intryck: av
storslagen konst, gammal och ny, av världsberömda föreläsare,
av sköna vårlandskap kring Paris: Saint-Cloud, Meudon och
Robinson. Men allt detta upphörde att bereda glädje och
började bereda leda, då man bara var passiv och intet gav
tillbaka. Man erfor då att vad som skulle ge livet rikedom var
en egen insats.
Från början har kanske njutningen varit den förhärskande
ingrediensen i föreställningen om det rika livet: den tycktes
hemlighetsfull och outtömlig. Normal ungdom tillfrisknar
dock snart från denna dyrkan. Den upptäcker att de
förgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
