Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vardagens problem. Anteckningar om disciplin och frihet, av fil. lic. Sven Stolpe - Vardagens disciplin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Sven Stolpe
färg av sin omgivning, de präglar den icke. De skapas av en
rad utomstående faktorer i stället för att målmedvetet bygga
upp sig själva efter en modell, som de efter noggrant studium
kommit underfund med är hållbar och gedigen. Sådana
människor fastnar i tankerutin, saknar förmåga att bedöma sin
egen bundenhet, talar med andras tungor, stelnar i
oändlighet och maskinmässighet och växer inte. Detta har absolut
ingenting att göra med maskinkulturen eller den moderna
tiden eller industrialiseringen, som ytliga tidskritiker hävdar.
Det finns exakt lika stora chanser att bli en självständig,
autonom, växande personlighet i New York som i Trosa. Man kan
läsa Spinoza på en buss i Sörmland likaväl som på ett
underjordiskt racertågsätt i New York. Man kan lära sig musik i en
radio eller på ett ostämt Folkets Hus-piano. Det väsentliga
är icke dessa yttre omständigheter utan sinnets friskhet och
viljans spänst.
Slapp svensk borgerlighet har på denna punkt fått en
nyttig och förmjukande lektion av en grupp svenska självbildade
författare. Mitt under betungande försörjningsarbete har män
som Eyvind Johnson, Artur Lundkvist, Harry Martinson och
Vilhelm Moberg segt och ihärdigt arbetat för att tillägna sig
den bildning, som. samhället icke gjorde mycket för att skänka
dem. De har icke släppt taget, förrän de lärt sig språk,
kommit åt böcker, sprängt sina gränser, tillfört sina hjärnor
nödvändigt nytt material för bearbetning. Nu är dessa exempel
så till vida olyckligt valda, som de nämnda författarna alla
är sällsynt — ett par av dem rent av genialt — begåvade. Men
detta hindrar inte, att även den medelmåttigt utrustade skulle
kunna nå ofantligt långt, om han bara ville göra ett litet
försök till disciplinering. Det är sant, att sådana disciplinära
övningar tar tid, frestar på, men å andra sidan —
tillsammans bildar de ett äventyr, som man förvånar sig över att
inte fler människor fått smak för. Hur många döda
tidsintervaller uppvisar inte en ordinär vardag. Hur ofta ser man
inte människor färdas på spårvagnar och bussar och tåg —
antingen i gapande fäaktig apati eller också bedövande och
bedragande själens ännu icke helt osläckta behov av rörelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
