Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmet och äktenskapet, av biskop Torsten Bohlin - Vårda hemmet! Man och hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Torsten B o hl in
Det talas ibland om »hedersskulder», som måste gäldas till
varje pris. Om något är hedersskuld, så är det väl äkta makars
ömsesidiga tacksamhetsskuld. Få, mycket, mycket få äro
förvisso de makar, som inte, noga besett, verkligen ha anledning
att tacka varandra, vad som sedan än må ha kommit emellan.
Låt oss gälda den hedersskulden! Det betyder: låt oss inte
springa ifrån varandra, även om idyllens sol går i moln. Låt
oss hålla ihop redligen, även om lynnena skulle streta åt
olika håll, även om den första förälskelsens glans skulle te
sig en smula nött och sliten. Låt oss under slika påfrestningar
minnas: vi äro människor, människor, som bakom oss ha
gemensamma löften och samstämda känslor, ett stycke
gemensam livshistoria, en gemensam liten värld: barnen, vännerna.
Låt oss behandla varandra såsom hederliga och goda
människor anstår. Låt oss alltså söka göra lycklig.
Egoismen, självupptagenheten är äktenskapets fiende
nummer ett. Den fienden kan tyvärr inte förintas i ett enda
stormangrepp. Det är ett ställningskrig, som är årsbarn med
äktenskapet, det är en skyttegravskampanj, som egentligen måste
fortsätta, så länge äktenskapet och hemmet består.
Men saken har också en annan sida: ställningarna kunna
förändras, läget kan förskjutas radikalt, om vi erhålla nödiga
förstärkningar.
Förstärkningen, som vi tarva, är först och sist
trohetsplik-tens myndiga, ovillkorliga: Du skall — Du skall icke!
På ett oförglömligt sätt har en stor nutida tänkare
utvecklat, att kärleken i betydelsen av osjälvisk godhet vinner
trygghet, först när den förankras i pliktens: »du skall älska din
nästa så som dig själv». Vi män måste komma ihåg att i vår
hustru först och sist se — vår nästa, en nästa, som det är vår
plikt att skydda, hjälpa, älska.
Förälskelsen, den erotiska känslan, kan aldrig tvingas fram
genom än så höga och ovillkorliga lagbud, det är visst och
sant. Men ett äktenskap, som vilar på den fasta grundregeln:
»du skall älska din nästa så som dig själv», utgör en jordmån,
ur vilken ömhetens lilja spirar, även om förälskelsens
blossande ros skulle sloka. Och därom ha vi redan påmints:
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
