Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmet och äktenskapet, av biskop Torsten Bohlin - Vårda hemmet! Man och hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Torsten B o hl i n
stå vid varandras sida», nåväl, så gömmer denna uppfordran
också ett stort, glatt budskap: budskapet om en livsrikedom,
som just på denna väg kan vinnas.
I en lyckligt funnen bild har Hermann Keyserling liknat
enheten mellan man och hustru vid ett elliptiskt kraftfält
med två brännpunkter, som aldrig kunna uppgå i varandra,
och vilkas polära spänning icke kan hävas, om kraftfältet
skall bestå.
Det är viktigt att betona, att den äktenskapliga
sammanhållningen icke behöver och icke får leda till avtrubbning av de
båda individualiteternas egenart. Make och maka skola
utvecklas, vardera såsom något för sig, och erövra vardera sin
självständiga inre värld. Men — och den sidan av saken är
fullt ut lika viktig och väsentlig — de skola utvecklas
tillsammans — i riktning mot ett gemensamt andligt mål, ett
gemensamt kraftfält. Hos makar, som länge delat »lust och
nöd», återklinga den enes själsrörelser omedelbart hos den
andra. Och måhända är det inte alldeles gripet ur luften,
när det säges om trofasta gamla makar, att deras ansikten med
åren fått ett vackert syskontycke av varandra.
Till en sådan andlig enhet mitt i individualiteternas
spänningsfyllda tvåfald når man förvisso inte, ifall man
försummar att öva uppriktighet och att leva i ömsesidig öppenhet.
Psykoanalysen har lärt oss, hur angeläget det är för den
själsliga hälsan, att vi öppna vårt inres skrymslen för en
förstående medmänniska. Här är en affärsman, som irriteras av
ekonomiska besvärligheter; kanske frestas han att intala sig
själv, att han skall hålla tyst med alltsammans för att skona
sin maka. Kanske är det i verkligheten snarare sin egen
självkänsla och ambition han vill skona; men oavsett hur det
förhåller sig härmed, så berövar en dylik förtegenhet makan en
rättighet och honom själv en förmån. Det ömsesidiga
förhållandet tynges genom makens påkomna slutenhet, det blir
ofrivilligt tvunget. Ouppriktigheten fjärmar. Den fulla
öppenheten befriar istället och kommer oss att växa samman — inte
minst i och genom de gemensamt burna svårigheterna. Detta
krav på öppenhet innebär visst inte, att man vid varje tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
