Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmet och äktenskapet, av biskop Torsten Bohlin - Föräldrar och barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Torsten B o hl in
1. Vi föräldrar måste fortsätta med vår självuppfostran.
Det finns så många ouppfostrade föräldrar, därför bli så
många hem otrivsamma för barnen. Föräldrar som gräla,
barn som vantrivas — kan resultatet bli annorlunda?
Bonapastorn berättar: »Jag hade en gång sagt något om ett
’gott hem’, då en pojke kom till mig och med gråten i halsen
försäkrade, att han bara hade tråkiga minnen från sitt hem,
där far och mor inte gjort annat än grälat på varandra, till
dess skilsmässan var oundviklig.» I Stridsropet lästes ett
uttalande av en präst i ett svenskt industrisamhälle. Sent en natt
hade han på ett förlustelseställe upptäckt en ung flicka, en
av hans konfirmander, och om en stund en av pojkarna i
kon-firmationsskolan. Han frågade dem om deras föräldrar visste,
att de befunno sig där, och om de inte borde vara hemma så
sent på natten. Ungdomarna läto tala vid sig och gingo hem.
»Men nästa morgon fick jag svar av de båda ungdomarnas
mammor. Båda ringde i telefon och voro gränslöst ovettiga
över att jag vågat tilltala deras barn natten förut. Sådant
skulle jag akta mig för.» Erfarenheten visar, att slik
för-äldravanart tyvärr inte är sällsynt. I Alma Wachts Tack, rika
liv! talar en mycket massiv erfarenhetskunskap i följande
skrämmande omdöme: »Räddningsarbetet måste börja med
mödrarna, döttrarnas förvandling måste föregås av
mödrarnas. Det finns flickor, som ej kunna upprättas, så länge deras
mor lever.»
Men vi själva, vi hyggliga och korrekta, »ansvarskännande»
medborgare, hur är det ställt med vår självuppfostran som
fäder och mödrar?
Förekommer det inte alltför ofta, att föräldrar använda
barnen som avledare för sitt dåliga humör? En motgång i
arbetet, en tillrättavisning från en överordnad utlöser en
ömtålighet och retlighet, som barnen därhemma få umgälla. En
liten förseelse, som i vanliga fall brukar mötas med godmodigt
överseende, föranleder plötsligt en häftig bestraffning. —
Eller man lovar barnen något och bryr sig inte om att hålla
sitt löfte. (En ofelbar metod att undergräva förtroendet!) —
Eller bristen på självuppfostran yppar sig i partiskhet, i gunst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
