Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmet och äktenskapet, av biskop Torsten Bohlin - Föräldrar och barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Torsten B o hl in
Just de kristna hemmen äro särskilt gynnsamt ställda, när
det gäller att skapa helg i hemmet. Vad vore julafton utan
julevangeliet? Vad vore påsken utan »Vad ljus över griften?»
En akademisk kollega, som medvetet ställde sig utanför
kristendomen, förtalde mig en gång, att julen var det tristaste
han visste: bara jäkt och besvär. Det var rätt rimligt ut ifrån
hans förutsättningar. Han hade gått miste om ett av
hemlivets skönaste värden. En annan lärd man tackade en gång
sina föräldrar för att de hade gjort barndomshemmet till en
kyrka och kyrkan till ett hem. Vilket kostbart erkännande!
Det var ett hem, fyllt av vardagsknog, men på samma gång
av helg och psalmton, av rytm mellan vardag och söndag.
4. Om hemmet skall bli ett glädjeämne för barnen, så får
hemmet inte vara sig självt nog. Hemegoismen är kanske inte
vår största fara. Men långtifrån betydelselös är risken, att
hemmet inte söker kontakt med de uppåtsyftande krafterna
utom hemmet. Fram sålunda för ett effektivare samarbete
mellan hemmet och skolan. (Pedagogiska sällskap t. ex.,
forum för förtroendefullt möte mellan lärare och föräldrar,
ha visat sig kunna verksamt gagna detta syfte.) Detsamma
gäller idrotten, scouting, söndagsskolan, de kristna och
allmänt ideella ungdomsrörelserna.
5. Riktigt starka bli våra hem endast, om barnen lära att
själva göra en aktiv insats i hemmet. Hemmet, när det är som
bäst, betyder ett slags samspel mellan föräldrar och barn.
Barnen kunna göra sin insats t. ex. genom att hjälpa till att
hålla ordning, genom att pigga upp stämningen vid
måltiderna med sitt småtrevliga prat och sina historier från skolan
och kamratlivet, genom att vara hjälpsamma — åtminstone
under ferierna — och genom att öva sig i tacksamhet över
hemmets gåva.
Att ingen makt har så stora möjligheter att skapa en stark
hemkänsla och familj esolidaritet som en levande kristen
gudsförtröstan, synes mig oomtvistligt. Likvisst med
förbehållet att ungdomen erbjudes den sida av evangelium, som
s. a. s. vetter mot ungdomens egen värld. Alltför många ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
