Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Du skall icke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om konversationens konst
159
Ursprungligen en beteckning för umgängesliv över huvud,
betonar nu begreppet konversation, att fråga är om samtal
under angenäm samvaro, icke om träta och hänsynslöst tal.
Och om samtal utan förbindelse, i trots av all yttre
förbindlighet. Man talar om diplomatiska konversationer, där herrar
sändebud blott känna sig för.
Att känna sig för och vinna gunst, att ömsesidigt behaga
varandra, att ha roligt, glömma sig själv en stund, vila upp sig
från arbete och vardagsbekymmer: leka —- icke minst med
ridderligt galanteri — se där syftet med konversationen också
i mindre förnäma miljöer. Både i mening av ett knepigt göra
och i motsats mot begreppet natur och som hörande under det
estetiska livet kan konversationen kallas en konst. Och att
lyckas däri fordrar träning från barnkammaren — med ett
otal »du skall icke!»
Du skall icke!
Den ryktbare satirikern Jonathan Swift (1667—1745) har
uppräknat en del av dessa »du skall icke». (Works, ed. 1907
XI s. 67 f.) Icke tala för länge, icke tala om sig själv, icke
draga gamla historier, icke stoltsera med »vad var det jag
sade». Icke lyssna med mulen eller otålig uppsyn eller
över-sittarmin, icke avbryta andra för att få ett ord med i laget,
icke bjuda till att vara kvick, att sticka av, att framfusigt göra
sig gällande. Icke smickra: ty att smickra en eller två är att
förolämpa de övriga; och smickrar man alla, så behagar man
ingen. Icke tala med hög röst och icke skratta högljutt, icke
anspänna och anstränga sig: vara ledig, naturlig och väl till
mods. Meningen är ju att alla i sällskapet skola känna sig
obesvärade. Man samlas för att fägna och förströ varandra:
därför må allvarstunga ämnen icke dryftas, egen beklämning
icke framskymta; för klagolåt om krämpor och motgångar är
salongskonversationen icke stället. Frågor, där splittring kan
befaras, såsom i politik och religion, äro olämpliga som
samtalsämnen. Missljud må icke störa den åtrådda harmoni, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
