Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Du skall icke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om konversationens konst
161
Så nöj samt leder oss Alma Söderh j elm till sin »första regel
för konversationen»: »som bjuder att inte konversera med
frågor».
Den benägenheten har hon av gammalt förföljt. Som prov
på mönstergill konversation må anföras ett svar och en ripost
från en höststämma med Åboprofessorer. En rikssvensk
teolog, som anlänt per flyg, utfrågades, hur det kändes på
färden? Han svarade älskvärt, att han känt som aldrig förr, hur
nära Finland låg Sverige. Då undrade Alma Söderhjelm med
en uppsyn av änglaoskuld om icke också han, såsom hon, när
hon flyger, kände sig nära himmelen som aldrig förr?
Det var konversation i yppersta form, å ena sidan ridderlig,
å den andra lätt fronderande: det senare med en
omedelbarhet, som bröt udden av det lindrigt maliciösa.
En fråga Alma Söderhjelm särskilt avskyr är frågan »hur
står det till?» I synnerhet om den tillfrågade ser trött eller
sjuk eller åldrad ut. »Försök att komma blek och grå i ett
sällskap» — och oavlåtligt skall det talas om, hur frisk ni ser
ut: »och att det är så roligt att man är så ungdomlig och pigg
och ’fantastiskt vital’». Andra fel att undvika är att yttra sig
förklenande om någon som står de närvarande nära. Alltför
vanligt är också att värdfolket, när någon eller några av
gästerna gått, dissekerar dessa vänner med de kvarblivna.
Taktlös är en värdinna också, om hon klagar, när gästerna
anlända, »att hon hade bjudit ett par trevliga och sällsynta
gäster, men fått återbud i sista ögonblicket», (Fem bröd och två
fiskar, s. 60; Korta komplimanger, s. 61, 149).
Visserligen äro människor »som galna efter namn och
ryktbarheter». Ofta taxeras bjudningar, fortfar Alma Söderhjelm,
»vare sig det är ’notvarp’ eller ’vänners lag’, efter de illustra
gästerna: man känner sig hedrad och road i proportion till
dessa högdjur». (Fem bröd och två fiskar s. 29—30). Pinsamt
och löjeväckande är också, när värdinnan skall ståta med sin
makes förträfflighet: »Konrad, tala om detdär, som dendär
utländska bankiren sade till dig, och vad du svarade honom.
Det var verkligen kvickt svarat av Konrad.» Utfaller
uppvisningen mindre väl, så kan man få höra den en gång till: »Men
11. — Levnadskonstens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
