Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Att se på konst», av intendent Gertrud Serner - Konstnären och hans motiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Gertrud S e r n e r
Konstnären och hans motiv.
Till grund för de flesta konstverk ligger en naturiakttagelse,
som givits konstnärlig form genom ett urval, en förenkling,
en betoning av en egenskap med utelämnande av andra. Om
konstnären för sina ögon haft ett motiv med en stuga vid foten
av en gran, så fäster han sig kanske vid silhuettverkningen av
träd och taklinje mot himlen. Den konstnärliga formen
bestämmes av kontrasten mellan det ljusa fält, som är
himlen, och den mörka massa, som är träd och hus, och det är
denna motsats, som skall bringas till ett pregnant uttryck och
till inre balans. En annan konstnär ser måhända i samma
motiv en intressant färgkombination. Det höga trädet kastar
en violett skugga över det röda huset, den gula uppkörsvägen
och det gröna gräset. Att med bibehållen skönhet och lyskraft
hos det enskilda färgfältet stämma samman dessa färger till
en harmoni blir för honom det mål, under vilket alla andra
få underordna sig.
Samma motiv får alltså en helt annan utformning av olika
konstnärer. Den konstnärliga formen kommer till genom
abstraktion. Konstnären bortser från åtskilliga av motivets
egenskaper för att i stället så mycket starkare betona just det,
som för honom är det mest karakteristiska och intressanta hos
naturförebilden. Ett sådant urval av motivets möjligheter är
oskiljaktigt från allt konstnärligt skapande, men det
framträder skarpare i vår tid än vad vi varit vana vid under de
sista seklen här i Västerlandet. Den yttersta konsekvensen av
detta motivets fullständiga omformning efter den
konstnärliga kompositionens krav utgöra de abstrakta riktningar, som
framträdde omkring 1910. Kubismen reducerar sina
moti-viska beståndsdelar till några få matematiska grundformer,
plan, klot, cylinder o. s. v. och gör av dem ett konstverk med
genomtänkt inre balans, där en enhetlig rytm ger liv åt
linjernas kurvaturer, där färgerna klinga i väl avvägda toner, som
fördelas över ytan i ett dekorativt mönster, men där
målningen inte i banal bemärkelse »föreställer» något eller i varje
fall bara ger en antydan därom i stället för en redogörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
