Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Att se på konst», av intendent Gertrud Serner - Konstnären och hans motiv - Konstnären och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Att se på konst»
195
I detta slag av konst är det alldeles uppenbart, att motivet
endast är en förevändning för konstnären att få penetrera
artistiska problem, som äro långt väsentligare för honom än
det direkta återgivandet. Denna sanning gäller emellertid
även den föreställande konsten, fast den där kamouflerats
bakom naturåtergivandet. Även den konst, som vi kalla
realistisk, därför att den som program har ett direkt återgivande
av naturen, kan inte på en gång återge allt, som ryms i ett
motiv. Inget porträtt kan på en gång ha en preciös och
kon-turskarp teckning som ett Holbeinverk, återge skimret över
den levande huden som en Renoir, och äga en fast och
plastisk modellering av muskulatur och hårmassor som en Ingres,
ehuru alla dessa möjligheter rymmas i människoansiktet som
motiv. En konstnär måste välja. Det är detta tvång att välja
och nödvändigheten av att logiskt genomföra det synsätt man
valt i alla dess konsekvenser och i alla konstverkets
enskildheter, som är den konstnärliga formens födelse och
fullbordan och som skapar konstnärlig stil.
Konstnären och tiden.
När konstnären utformar sin stil, d. v. s. väljer det sätt på
vilket det passar honom att hyfsa naturförebilden vid dess
översättning till konst, är hans val dikterat av hans egna
förutsättningar i fråga om begåvning och temperament. Om han
har en romantisk natur, om hans öga reagerar starkare för
subtila färgtoner än för sirliga konturer, om han föredrar det
vegetativa framför det dramatiska, så kan detta avläsas i hans
verk. Men utom dessa personliga förutsättningar och i långt
högre grad än dessa verkar tidsstilen bestämmande för den
enskilde konstnärens stil, och de särdrag, som betingas av
hans egen läggning, resultera i själva verket bara i
variationer, som kunna jämföras med krusningarna på en
vattenyta. Samma konstnär, som bredvid sina samtida ter sig som
en utpräglad kolorist, kan förefalla torftig och torr i färgen
i jämförelse med en kollega från en period, som i sin helhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
