Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Att se på konst», av intendent Gertrud Serner - Skulpturens särart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Att se på konst»
203
mental, som det är naturligt att forma de hårda stenarterna,
så måste ytan leva, när den träffas av ljusets strålar. Det är
ett krav, som tidvis har missförståtts. Men lät ytan förbli
grovkornig vid gjutning i konststen, man modellerade avsiktligt
rått och lät ändå bronsen vara utan allt putsningsarbete efter
gjutningen o. s. v. Med sådana medel kan man nog få fram
en rik dagerverkan över ytan, men målet har nåtts med
alltför mekaniska medel. Det är inte rikedomen eller torftigheten
i växlingen mellan ljus och skugga det främst kommer an på,
utan dess genomförande, dess logiska sammanhang med
formen i dess helhet. Ytan är formens begränsning mot
yttervärlden, och den skall skvallra om dess inneboende liv på
samma självklara och föga ostentativa sätt som den friska
huden låter oss lära känna musklerna därunder.
Den egenskap, som ofta starkast inpräglas i åskådarens
minne, är emellertid varken massverkningen eller
ytkarak-tären hos skulpturen, utan silhuettbilden. I synnerhet gäller
detta de verk, som placerats under bar himmel. Konstnärens
svårighet med silhuetten är kanske främst att han frestas
göra den särskilt pregnant och dekorativ, sedd från ett
bestämt håll. Men det karakteristiska för friskulpturen i
jämförelse med målningen är bl. a. detta, att statyn skall ses från
alla sidor. Ur alla blickpunkter från markytan skall den
erbjuda karaktärsfulla skönhetsintryck. I själva verket
uppfylla mycket få skulpturer restlöst denna fordran. Men det
finnes exempel på dylik skulptural fulländning, t. ex. Sergels
Mars och Venus. Människogestalterna i gruppen ha ryggsidor,
men bildhuggarverket har ingen baksida. Det är lika
balanserat, rikt och uttrycksfullt från vilket håll man än betraktar
det. Men om också det absoluta goda är sällsynt, så kvarstår
likafullt kravet på konstnären att komma idealet så nära som
möjligt.
De flesta människor ha accepterat uppställandet av en
skulptur som det lämpliga medlet att pryda gator och torg
och gjutandet av ett porträtthuvud som officiellt visad
erkänsla till förtjänta personer från institutioners och
ämbetsverks sida. Men mycket få ha släppt in skulpturen i sina hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
