Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad musiken kan skänka mig, av fil. lic. Per Lindfors - Musiken och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Per Lindfors
sålunda inte enbart jazz contra symfoni eller gammal dans
contra nummermusiken, såsom dagspressen älskar att
formulera motsättningarna. Jazzen, eller som den numera kallas
swingen är en övergående folklig-musikalisk företeelse. I den
mån den har några värden, kommer dessa att uppsugas och
idealiseras av konstmusiken, liksom alltid skett tidigare i
musikens historia, t. ex. med pavanen, sarabanden, menuetten,
valsen och allt vad alla dessa ursprungligen folkliga
dans-typer hetat, vilka konstmusiken övertagit och ombildat efter
sina fordringar. Men jazzen är som tidsföreteelse intressant
och farlig nog. I sin enkla form och suggestiva kraft vädjar
den direkt till människornas primitivaste egenskaper. Dess
förmåga till förförelse är stor. Den kan undanskymma
musikaliska värden, som inte utan vidare kan anammas. Hur
många kastar sig inte ut i jazzens exstatiska rus, för vilka
en Bachs, en Beethovens höga etik är en obekant värld. Varje
människa borde här ställa sig själv inför ett val. Men för hur
många blir det verkligen fråga om ett val, och hur många
kan i en sådan situation avge sin röst efter noggrann
prövning? Problemet är inte bara att väcka menige man för den
högre musiken, utan även att bibringa honom den
uppfattningen att han inom sig verkligen äger alla möjligheter att
tillgodogöra sig dessa.
Det är ytterst få människor, som är absolut omusikaliska,
d. v. s. tondöva. Vilka alltså uppfattar tonen som buller, och
följaktligen saknar varje möjlighet att tillgodogöra sig ens
den enklaste form av musik. Men det är jämförelsevis få
människor, som å andra sidan skaffat sig någon närmare
kunskap om högre syftande musik, eller ens den praktiska
erfarenhet, som vinnes genom att lyssna och åter lyssna.
Man kan spetsa till saken på följande sätt. Varför finns det
så många musikaliska, sjungande 4—5-åringar och så få
musikintresserade tonåringar? Jo, dessa har passerat ett
musikaliskt vacuum, som skolan genom bristande
musikundervisning och bristande förståelse från hemmet ej kunnat utfylla.
Därav också den stora allmänhetens inställning till musiken.
Svensken i gemen kräver av den musik, han vill lyssna till, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
