Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad musiken kan skänka mig, av fil. lic. Per Lindfors - Musiken och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Per Lindfors
Hur försvarar sig samhället mot denna brinnande
anklagelse? Vad ger samhället den enskilde individen för
möjligheter att komma i åtnjutande av musikens höga andliga
värden? Låt oss alldeles bortse från det genanta faktum att
Sverige är det enda land bland kulturnationerna, som saknar
en professur i musikhistoria och i stället undersöka hur den
unga människan uppfostras att redan i skolan lära sig ta
ställning till en fördold musikalisk propaganda av den art,
som nyss antytts.
1940 sätter man i Sverige i gång med en stor skolutredning.
I spetsen står ledaren för det gamla borgarpartiet. Skönt
tänker man. Från denna klass, som för länge sedan kämpat sig
igenom maktövertagandets problem och konsoliderat sin
ställning i samhället måste man väl ha rätt att vänta en positiv
inställning till musikens problem. Här måste finnas förståelse
att lägga till rätta denna sak redan på skolstadiet, då individen
är som mest mottaglig och lättast kan danas till en fri och
duglig medborgare. Så tar man del av skolutredningens
program: att i skolan »lära den uppväxande ungdomen vad det
innebär att vara svensk medborgare i ett fritt land,
medarbetare i ett folkstyrt samhälle, medansvarig för sitt folks
framtid. I olika ämnen, kristendom, modersmålet, historia,
geografi, skall undervisningen sammanstråla mot detta mål, att
göra den unge medveten om det nationella arvet och om de
förmåner och förpliktelser det medför.
Det rör sig främst om en kunskap, men detta vetande måste
få fäste i känslolivet och ge riktning åt viljelivet. Endast en
sådan bildning kan göra den unge oemottaglig gentemot
påträngande propaganda och villig till de uppoffringar, som
kunna komma att utkrävas». Riktiga ord om »ett vetande, som
måste få fäste i känslolivet och ge riktning åt viljelivet», men
endast obestämda vackra fraser om känslans eget språk,
musiken, om vars oerhörda betydelse, rätt ledd som
samhällsupp-byggande, fel ledd som samhällsnedbrytande faktor, hela
historien och vår egen tid ger så talrika vittnesbörd. Så
återstår intet annat än att ge vissa riktlinjer för musikalisk
fostran och musikalisk uppbyggelse i hopp att någon enstaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
