Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad musiken kan skänka mig, av fil. lic. Per Lindfors - De olika epokernas musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Per Lindfors
panjemang, som ju var en viktig förutsättning för operans
uttrycksmöjligheter. Med ens hade man frigjort sig från
gotikens väldiga kontrapunktiska skapelser, där stämmorna
flätade sig i varandra utan hänsyn till underliggande text.
I monodien fick texten ny betydelse, dess subjektiva utbrott
av smärta eller glädje fick en direkt musikalisk uttolkning
i form av smärtdissonanser, målande kromatik etc.
Men ännu under hela 1600-talet behärskade diktaturen
samhällslivet norr om Alperna. Den låg i händerna på den
gamla medeltida kyrkan. I dess allomfattande sköte försvann
individerna. De gjorde det desto hellre som kyrkan av ålder
löst alla deras problem. 1600-talets barockmänniska hyste
ingen fruktan för frågeställningen kring döden, och vad som
skulle komma därefter. På sådana frågor gav kyrkan
fullgoda svar. Furstemakten var inte sen att utnyttja dessa
allmänna tänkesätt. Så kom kyrkan och furstemakten av Guds
nåde att ännu länge behärska kontinentens samhällsliv. De
kunde göra det, helt enkelt därför att de symboliserade
världsalltets storhet och oändlighet, inför vilket barockmänniskan
i sin litenhet och obetydlighet blott kunde finna sig till rätta
med auktoritetstrons hjälp. Därmed var samhällets vertikala
anläggning given. I toppen stod de, som handhade kyrkans
och statens maktmedel, under dem hela den oändliga massan,
som viljelöst lät sig föras vidare i tacksam undergivenhet över
att en nådig kyrka och överhet välvilligt hade löst alla deras
problem inför dagens tunga och evighetens töckniga
oändlighet.
Barockens monumentala musikaliska form var fugan. Den
är uppbyggd över ett tema, som inte är en avslutad melodi
utan snarare ett slags melodikärna samt dess fortspinningar
och motmelodier (»kontrapunkter»). Den är en glänsande
musikalisk symbol för barockens hela tänkesätt. Ty
fugatemat det är en symbol för bibelordet, och fortspinningarna
och motmelodierna en motsvarighet till prästens utläggning
på predikstolen av bibelordet, vars sanning han aldrig skulle
betvivla eller diskutera, utan vars innehåll och symbolik han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
