Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristider och krisberedskap i det mänskliga livet, av doktor Jakob Billström - I. Kriser med i huvudsak fysikalisk eller kemisk orsak - Den kritiska åldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Jakob Billström
ibland redan dagen innan och sedan en eller ett par dagar
framåt, lynnesändringar: retlighet, lätthet till tårar, trötthet,
glömska m. m. Dessa själsliga regleringskrissymtom kan ju
vederbörande ej själv märka, eftersom det är en
funktions-ändring just i nervsystemet, och det är endast genom detta
man kan iakttaga sig själv. Den starkare mellanindividuella
spänningen, det ändrade psykiska tillståndet och det mot det
vanliga beteendet avvikande sättet, kritiken och irritationen,
blir då oftast helt skylld på omgivningen. Det misstaget kan
aldrig rättas.
Av största vikt är därför att de manliga
familjemedlemmarna och de icke samtidigt menstruerande kvinnliga
äro glada och vänliga som vanligt, hålla inne med sin kritik,
och hjälpa till på alla vis samt låtsas om ingenting.
Missförstånd och så småningom djup klyfta kan uppkomma mellan
familjemedlemmarna just på grund av otålighet och
ofördragsamhet mot den ömtåliga menstruerande. Ibland kommer
hos somliga kvinnor även en »krisdag» på femtonde dagen
efter regleringens slut. Den betingas av en omkastning av
hormoninsöndringen men förlöper i regel tämligen spårlöst.
Så småningom kommer »övergångsåldern». Den är
ingalunda att betrakta som en nedsättning eller tillbakagång.
Hellre torde man med Jung böra säga, att den betyder
»kvinnans övergång från naturstadiet till kulturstadiet».
Det är visserligen en vändpunkt i ett avseende:
Moderskaps-upplevelsen blir ej längre möjlig. Men har den ej inträffat
tidigare, så får man säga, att dels skulle havandeskap och
födande nu vara för påfrestande för organismen, och dels skulle
åldersskillnaden mellan mor och barn bliva för stor. Förresten
ligger det en stor sanning i dr Maria Ingelman Sundbergs
uttalande att »samhället kan för sin hjälpverksamhet ej undvara
en viss mängd otillfredsställd moderlighet».
Upplevandet av mormorskapet är enligt mångas
uppfattning ändå mera givande än moderskapet bl. a. på grund av
det mindre ansvaret. Förf, tror dock att detta ej är det
vanligaste, utan måste betingas av någonting från det vanliga
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
