Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Måttlighetens njutning, av fil. lic. Gustaf Lundgren - Medicinska synpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Gustaf Lundgren
ken morgonens sol och luft och dagg bereda tillräckligt
kraftiga berusningsmedel». Det låter vackert och bestickande.
Men i detta sammanhang måste man — för att citera den
österrikiske medicinske författaren Bernhard Aschner —
betänka, »att den nutida arbetstakten, som ingen av oss kan
undandraga sig, icke tillåter folken att leva under samma
gynnsamma betingelser som fordom; människan lever inte
mer i omedelbar kontakt med sol, luft och vatten, hon har
inte längre tillfälle att under jakten i skog och mark stärka
sina muskler och själskrafter. Förhållandena i storstaden
tilllåta blott ett litet fåtal människor att utom under den i
allmänhet knappt tilltagna semestern skaffa sig tillräcklig
kroppsrörelse i det fria och härda sina arm- och benmuskler.
Hos oss alla uppstå i större eller mindre grad
degenerations-företeelser, dels på grund av otillräcklig kroppsrörelse, dels
redan genom våra kläder och bostadsförhållanden. Vi sakna
i allmänhet den direkta beröringen med ljus och luft. Och
den i yrkeslivet nödvändiga förmågan alt nästan med
punktligheten hos en automat ställa in sig på andlig koncentration
och avspänning vid bestämda klockslag, kräver ofta
oeftergivligen vissa artificiella hjälpmedel (»Läkaren och ditt öde»,
s. 87 f.).
Med någon överdrift säger Aschner, att »näringsmedlen
tjäna till att underhålla livet, njutningsmedlen försköna det,
och först de göra det riktigt värt att leva». Säkert är i varje
fall, att de toniserande och spänningsstegrande
njutningsmedlen spela en betydelsefull roll i människans kamp för
tillvaron, och att deras rätta bruk är ett ingalunda oviktigt
kapitel i levnadskonsten.
Det är f. ö. inte bara den moderna kulturmänniskan som
känt behov av stimulantia. Redan gubben Noak bryggde vin
— vilket väl kunde behövas efter syndaflodens besvärligheter
— och de primitiva känna till retmedel av många slag (betel,
tobak, alkohol, koffein o. s. v.). Det är, skriver E. Poulsson, ett
uppseendeväckande faktum, att vilda, på det lägsta
kulturstadiet stående folkstammar alldeles oberoende av varandra
bland alla de växter som finnas på jordytan med ofelbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
