Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Måttlighetens njutning, av fil. lic. Gustaf Lundgren - »Alkoholfrågan» - Hur vinet verkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måttlighetens njutning
321
man, säger Diehl, låta alkoholen vara ens tjänare och icke
ens herre — »ja, då kan man bruka den med ringa eller ingen
risk för hälsan, då kan den vara värd sitt pris och då, men
endast då, kan den göra anspråk på en plats i tillvaron» (»Lev
hälsosamt», s. 77 f.).
Åter kunna vi notera den fullständiga överensstämmelsen
mellan vad som är tillrådligt från medicinsk synpunkt och
rekommendabelt som sund njutningsfilosofi.
Hur vinet verkar.
Fysiologiskt framkallar vinet en utvidgning av blodkärlen
— att börja med i magsäcken — vilket ger upphov till en
angenäm värmekänsla i kroppen. I måttliga doser verkar
vinet toniserande på muskulaturen.
Även på hjärnan verkar en mindre kvantitet alkohol
stimulerande. Hämningarna falla bort, associationerna flyta lättare,
fantasien blir livligare, och man ser världen färgrikare och
mera plastiskt.1 Sällskapligheten, talförheten och förmågan att
komma i kontakt med omgivningen stegras; vinet är
sällskaps-drycken framför andra. I »Kronbrudens» andra sång, som
handlar om bröllopsmiddagen, skildrar Tegnér den verkan
bålen har på de under måltidens början tystlåtna gästerna:
Medan nu drabbningen var som hetast talades föga,
tuggades mest, men snart i triumf kom bålen och sattes
ned för värden. Då löste sig tungornas band, och som fjärlar
infall flögo omkring och skämt bland klingande skålar.
Överhuvud har vinet och dess befriande makt besjungits
mycket av skalderna.
Vinet fradgar. Ögat glimmar,
tanken spritter djärv och fri,
heter det i en dryckesvisa av B. E. Malmström.
i) Vi ha här ingen anledning att gå in på tvistefrågan huruvida det som
subjektivt uppleves som stegrad psykisk aktivitet i verkligheten beror på positiv
stimu-lering av hjärnan eller på hämning av vissa kritiska instanser. Den förra åsikten
hävdas av forskare som Binz och Fühner, den senare av Schmiedeberg. Se härom
E. Poulsson, ”Lehrbuch der Pharmakologie”, 12 upplM s. 50 ff.
21. — Levnadskonstens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
