Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livsförlängning, av professor Gaston Backman - Självförgiftning - Ärftlighetens roll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Gaston Backman
den kan mycket väl bestå vid sidan om sj älvförgif tningsteorien.
Varken självförgiftning eller utnötning äro i allmänhet
miljö-betingade, även om i enskilda fall miljön ävenledes kan spela
en stor roll för deras inträdande och förlopp.
Ärftlighetens roll.
En av de viktigaste faktorerna för åldrandet är ärftligheten.
De betydelsefulla biologiska åldrar, då hos växterna
knoppning, blomning, frösättning, frömognad och död inträda, äro
i hög grad, såsom den samlade vetenskapliga erfarenheten
visar, ärftligt betingade (litteratur hos Backman 1942, 1943,
1944). Dessa tider låta sig, såsom jag i mina arbeten,
Walan-der 1941, Edlén 1943 visat, teoretiskt beräknas ur en viss
matematisk funktion återgivande tillväxtens förlopp. Hos djuren
och människan äro förpuberteten, könsmognaden, maturiteten
(kroppsmognaden), seniliteten och livslängden på alldeles
likartat sätt ärftligt betingade och till sitt tidsinträde
förutbestämda. De låta sig ävenledes teoretiskt beräknas ur
vederbörande tillväxtförlopp.
Bland alla de specialundersökningar, som inriktats på
analysen av livslängdens ärftlighet, skall jag här endast anföra
några av de viktigaste. Pearl fann 1923 hos Drosophila
(bananflugan), att man kan renodla tvenne underarter, där
livslängden hos den ena är mer än dubbelt så lång som hos den andra.
Den vilda typens livslängd är 39,5 dagar. Experimentet följdes
under mer än tre år eller genom ungefär 28—30 generationer.
Hela tiden visade sig livslängdsförhållandet mellan de båda
typerna vara konstant, vilket naturligtvis ej skulle kunnat
vara fallet, om ej ärftligheten under i övrigt lika yttre
miljöförhållanden är den väsentligt bestämmande faktorn för livets
längd. Dublin och Lotka publicerade 1936 en undersökning
på 30.000 livförsäkrade män. De uppdelade dem i två
grupper, A vilkas föräldrar levde till åtminstone 75 år, och B
vilkas föräldrar dogo vid 60 års ålder eller därunder. Dublin
och Lotka funno, att dödligheten hos männen inom B-gruppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
