Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livsförlängning, av professor Gaston Backman - Livstempot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livsförlängning
339
stämmer levnadstidens längd, så att ett snabbt liv också är
ett kort liv. Enligt Dublin och Lotka 1936 ha studenter i 22 :a
levnadsåret, som bedriva sport, en återstående livslängd av
45,46 år, medan studenter, som icke bedriva sport ha en
återstående livslängd av 47,73 år. Är det den under många år
stegrade motoriska verksamheten hos de sportdrivande
studenterna, som betyder ett snabbare förbrukande av livet?
Pearl och Hanley visade 1924 på ett stort material, att hårdare
arbete allt från ungdomen påtagligt stegrar dödligheten efter
45 års ålder, och detta utan att sämre sociala och hygieniska
förhållanden kunna medandragas såsom förklarande faktor.
Rubner menade sig 1908 hava funnit, att livslängden hos
däggdjuren vore av naturen så bestämd, att de alla förbrukade
från vuxet stadium och till den naturliga döden samma mängd
kg-kalorier per kg kroppsvikt eller 191600 kg-kal./kg. Men för
människan fann han sig nödgad konstatera ett undantag —
hon förbrukar åtskilligt mer. Emellertid kan denna
oregelbundenhet återföras på det faktum, att hans siffror för åldern
vid vuxet stadium och för livslängden äro alltför ungefärliga
och godtyckliga. Om Rubners konstaterande av sammanhanget
mellan tillförd energimängd per kg kroppsvikt och
livslängden verkligen skulle visa sig vara generellt, så skulle detta
tyda på förefintligheten av en mekanism, som ärftligt betingad
begränsar ämnesomsättningens summa. Ju snabbare denna
summa realiseras, desto kortare blir livet, ju sparsammare
summan förbrukas desto längre varar livet.
MacArthur och Baillie funno 1929 vid sina experiment med
den lilla vattenloppan Daphnia magna (ett kräftdjur), att
livets längd varierar omvänt mot ämnesomsättningens
intensitet. Trots att vid experimenten livslängden i vissa grupper
kunde förlängas med ända till det fyrfaldiga alltefter den
konstanta temperatur vid vilken resp, grupp livet igenom
odlades, så visade sig dock produkten av livslängden och
hjärtslagen per tidsenhet ungefär konstant eller 154000000,
vare sig livet var långt eller kort.
Av dessa båda exempel synes mig böra dragas den
slutsatsen, att vad organismen mottager genom arvet, är icke ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
