Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livsförlängning, av professor Gaston Backman - Ryktbara gamlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Livsförlängning
363
100 till 190 år. Bessie Richardsson hämtade 1933 ur antika
grekiska inskriftsuppgifter en rad exempel på extrema
livslängder. Så uppges Hieronymus från Codia ha blivit 104 år
gammal, Xenophilus 105 år, filosofen Gorgias 105—109 år,
historikern Cterbius 124 år, Telmessus från Lysien 110 år
och den kristne Pancharius 110 år för att blott nämna några
exempel.
Försöker man bilda sig en uppfattning om vederhäftigheten
i alla dessa uppgifter om extremt hög mänsklig levnadsålder,
så står utan vidare klart, att det största antalet av dessa
uppgifter sannolikt måste avvisas såsom fantastiska. Men många
av de mera måttliga måste anses trovärdiga, några få
bevisade, och som slutsats är jag böjd att antaga, att det mänskliga
livet med visshet kan uppnå en extrem fysiologisk livslängd
av 113 år och med sannolikhet kanske rent av 125 år.
Det har icke saknats försök, att ur matematiska eller
allmänna synpunkter teoretiskt utfinna människans extrema
fysiologiska livslängd. Cardanus 1554 menade, att denna vore
120 år. Buffon 1772 beräknade den till 6 å 7 gånger
ungdomstiden, ett illa definierat begrepp, alltså ungefär 6,5 • 20 = 130
år. Flourens ansåg 1855, att den extrema livslängden vore 5
gånger tillväxttiden och då denna mätt med
kroppslängds-växten utgör 20—24 år, så vore den extrema fysiologiska
livslängden 100—120 år. Gurney kunde 1889 för fåglar och
Weiss-mann 1882 för däggdjur visa, att både Buffons och Flourens
metoder sakna allmängiltighet. Även min matematiska
behandling av tillväxten och levnadsloppet visar, att en
generalisering av någon sådan räkneregel icke är möjlig. Likväl
finner jag att levnadslängden hos människan och hos olika
däggdjur är 3,5 till 16 gånger könsmognadstiden och i
genomsnitt 7 gånger denna tid eller just Buffons tal. På det sättet
skulle människans extrema levnadstid vara i genomsnitt 90 år.
Dublin och Lotka ange 1936, att de flesta normala människors
fysiologiska livslängd bör skattas till 70 år, men anse sig icke
ens kunna antyda huru mycket längre den extrema
fysiologiska livslängden kan skattas till. Bell 1899 kom matematiskt
till 86 år såsom mått på den fysiologiska livslängden. Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
