Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenbrohult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidskepelsen, men också han visste, att det var en farans tid för ett litet barn mellan den naturliga och andliga födelsen, innan det genom dopet erhållit del af frälsningsverket och änglarnas beskydd. Själf gick han in i sätesstugan för att i almanackan märka sonens födelsestund och iakttaga dess tecken. Med vårblåsten, som susande drog fram öfver torftaket, föll ett stridt regn. Löfsprickningen var nästan öfver, björkarna och lönnarna stodo med gröna fladdrande blad, buskar och gräs grönskade kring Råshult. I backsluttningens skogsdunge nedanför
kapellansbostället utropade göken redan sommaren. Nils Linnæus erinrade sig den nyss tilländalupna söndagens högmässotext, öfver hvilken hans hustrus gamle fader predikat i Stenbrohults kyrka. Det hette där i det högtidliga kapitlet, sextonde Johannes: "När kvinnan skall föda barn, är hon bedröfvad, ty hennes stund är kommen, men när hon födt barnet, kommer hon icke mer ihåg sin nöd, ty hon gläds att en människa är född till världen." Så hade också Nils Linnæus’ kvinna nyss med en knäckt röst sagt sig genom sonen vara ersatt för all sin pina, och att dagens predikotext innehållit just dessa ord, förekom den unge fadern som ett varsel af hög betydelsefullhet. Han slog eld och antecknade vid den i natten fläktande ljuslågan sonens födelsetimma. Tecknen voro: månen stod i vattumannens tecken, solen hade på söndagen trädt in i tvillingarnas tecken; där stod också Saturn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
