Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenbrohult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock här dröjde föräldrarna blott till början af 1709, då Nils Linnæus genom en apostolisk arfsföljd efter sin svärfader erhöll det länge i Brodersoniska familjen ärftliga pastoratet. Stenbrohult med kyrka och prästgård tedde sig större och förnämligare, helst sedan Nils Linnaeus blifvit dess ledare. Han var mycket "sorgfällig om Guds hus" men tydligen icke heller vårdslös om sitt eget, from man, men med smålänningens sunda sinne också för denna v�rldens goda. Kyrkan blef förvandlad genom hans nit. Taket spändes och rödfärgades, orgeln
och sakristian fullbordades, och man anskaffade med hjälp af traktens uppsatta och adliga män ljuskrona och altartafla. Men prästgården blef icke mindre förvandlad, och här bidrog han med egna medel till förkofringen. En klassisk skildring i Samuel Ödmanns beskrifning af det Wieselska prosthemmet i det närbelägna Wislanda låter oss lära känna dess prägel. Ty en anteckning styrker, att Stenbrohults prästgård hade snarlikt utseende.
"Byggnaden var," skrifver Ödmann, "uppförd på 1650-talet af den tidens timmer; står ännu och är förmodligen, näst den lada i hvilken Gustaf Vasa tröskat, det äldsta trädhus i Sverige. Den bestod af två stora stugor, af hvilka den ena hade fem kamrar. Gästsalen, som hade små fönster på tre sidor, var rymlig och ljus, med bjelklag inuti och bar ofvanpå sig ett stort loft med sparrtak. Främst i salen emellan fenstren hängde en spegel, minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
