Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenbrohult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid hos Linné som en biblisk grundton i hans väsen, en skälfvande religiös världsuppfattning. Det, som kan kallas luteranismens kärna, det personligt kända och fasthållna barnaförhållandet till Gud, fyllde hans bröst från ungdomsåren och blef småningom en med själfva hans organism hopvuxen tro på det egna kallet. Sällan har en forskare utanför religionslärarnas, sektbildarnas och de rena mystikernas krets haft en så lefvande känsla af att vara ett Herrans redskap, utvaldt för hans ändamål och ledt af hans hand, “separat beskyddadt“, som Ibsen en gång med sin bittra och djupa ironi kallat det. Så blef Linné den siste af de stora teologiska naturbetraktarna och säkert den naivaste och frommaste sedan medeltiden. Men ännu mer än tänkesättet röjer uttryckssättet själens
medfödda disposition och barndomsintryckens makt. Bibelspråket är Linnés naturliga tungomål, som han använder såväl i det förtroliga brefvet som i sina utförda skrifter. Blott han känner sig gripen, hänförd eller svårmodig, för stilen genast psalmistens eller profetens tonfall.
Men bondeättlingen, landtbarnet framträder icke mindre i Linnés människa och verk. I hela århundradet, ja, sannolikt i hela svenska litteraturen finns ingen skriftställare, som iakttagit och meddelat så otroligt mycket om svenskt bygdelif från alla landsändar och med sådan sakkännedom och åskådlighet talat om dess naturbeskaffenhet, hushållning, existensförhållanden och seder. Jordbrukets och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
