Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenbrohult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För gossen var kriget en torr sägen ur fjärran, verkligheten
hemmets och årstidernas lif, och med naturens oberörda
själftillräckliga, regelbundna och eviga existens, icke med
den nyckfulla och laglösa människohistorien var det hans
själ sedermera alltjämt ville gå i takt. Sju år brukade i
gamla lefnadsregler barndomen räknas. I enlighet därmed
började Linnés undervisning 1714, och hösten detta år
måste han lämna Stenbrohult och med sin informator fara
till Wexiö. Men under hela sin skol- och gymnasietid i
stiftsstaden torde han vanligtvis hafva tillbragt ferierna
hemma, och detsamma gjorde han som ung student somrarna
1727 och 1728. Men efter den tiden drog honom lefnadsbanan
långt från hemmet, hvilket han sedermera blott återsåg
såsom — det är hans egna ord — “en förbiflygande vildgås
eller sträckfågel“. Än kom bror Carl som en kär, långväga
gäst och julade i familjeringen, som 1731 och 1732 efter
lappska resan, än på korta besök under sina resor, hvilkas
resplaner gärna lades öfver det gamla hemmet. Men
familjetraditionen kunde han icke längre på samma vis
följa som förr. Förändrade och åldrade fann han vid
besöken föräldrarna, och de stora händelserna
på Stenbrohult timade utan honom. Den dagen hans
“käresta och fromma” moder afled, gick han ovetande
därom, men i sällsamt djup melankoli i Uppsala. Uttröttad
af svåra barnsängar och omsorger afled hon i juni 1733
och lämnade i prästgården sin man «som en högst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
