Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hymnförfattaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som Mullvaden, men eftertanken lärt genomgrafva hårda hälleberget.
Vi hafvom ej fått fenor och spof som Fiskarne, dock har vår hjärna lärt oss simma till bägge Indierna.
Vi hafvom ej fått vingar som Foglarne, dock har uträkningen lärt oss taga ner foglen utur Skyen.
Vi hafva ej fått ögon skarpa som en Lo, men omtanken lärt genom tuben se fläckar i planeterne och genom microscopen se ådror i lusen.“
Denna bibliska klang är förhärskande hos Linné, när han gör de stora öfverblickarne öfver världens andar och liksom talar från naturförkunnelsens Thabor. Redan året efter detta tal, 1740, följer i Handlingarna en uppsats: Doctor Linnæi Tancker om Grunden till Oeconomica genom Naturkunnigheten och Physiquen. Titeln lofvar icke något särskildt poetiskt. Den lilla skriften vill lära svenska män att bättre tillgodogöra sig fosterlandets naturliga tillgångar. Den begynner därför med en framställning af de tre naturrikena, liknande hymner öfver elementen, som tillhöra de poetiska ritualerna från folkens och diktens barndom. Man höre Linnés hymn om stenriket:
“Hvad är som icke är falt för silfver och gull?
Och säljes icke för detsamma både städer och land?
Fördrifves icke därmed både hunger och dyr tid?
Kläder icke det menniskan som präktigast?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
