Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Fabeldiktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II. FABELDIKTAREN.
Herder skrifver på ett ställe:
“När Gud förde djuren till Adam, för att han skulle se, hur han skulle kalla dem, satte han människan i Fabelns skola. För att kunna beteckna ett djur med ett namn, måste han känna dess karaktär och instinkt, och bådadera lärde han ur djurets handlingar och lefnadssätt.“
Linné, hvilken som namngifvare åt gräs och kreatur väl kan kallas den andra Adam, fördes af naturen själf i fabelns skola och som en fabelberättare, som en sagodiktare är det också han ser på och talar om blommor och djur. Utom i de rent fackmässiga beskrifningarna och diagnoserna på latin nämner Linné nästan aldrig ett djur eller en planta utan tillägg af ett epitet, ett verb eller en hel liten episod, som lyfter iakttagelserna in i diktens och berättelsens glittrande och spelande atmosfär. Man höre ett par exempel:
“Spindlarne lägga mellan grenarne sina matematiska nät. Bokmalen, den lilla bokbindaren, confiskerar allt. Gräshoppan spelar och klirpar för sin käresta. Loppan gör luftsprång, knäpparen gör caprioler, aftonmyggen dansar hoppdans öfver kärren. En fogel hördes skria med en ovanlig och häftig röst, som hade han varit i dödens klor, men det var intet annat än en liten bofink, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/levlinn/0048.html
