Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fabeldiktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där de gå fram, och som mig är sagdt yngla de ofta på vägen, bärandes en unge i munnen och den andra på ryggen. Deras väg är ifrån fjällen, men hvart de ämna sig, vet jag icke, dock gå de hos oss neder åt hafvet, fast de sällan komma fram utan förskingras, förgås och dödas till största hopen på vägen.
Finna de någon höstack på vägen, gå de icke omkring honom, utan med grafvande och frätande arbeta de sig väg igenom densamma. Ligger dem en stor sten i vägen, den de icke kunna komma öfver, så göra de en halfcirkel omkring honom, dock så att de taga sin räta linea igen.
Möter dem någon sjö, ehuru bred han ock är, bjuda de till att komma öfver honom efter sin linea. Möter dem någon båt på sjön, fly de icke undan utan söka att arbeta sig upp i båten, och tvärs öfver på andra sidan kasta de sig i sjön igen.
Möter dem någon brusande fors, så frukta de icke för honom, allenast det går rätt fram, fast hvar och en skulle sätta lifvet till —“.
Jag bekänner, att knappast något på vårt språk gifvit mig ett så starkt intryck af naturens mystik som denna skildring af fjällämlarna, gräfvande, frätande, ynglande, stupande på sin rastlösa vandring, drifna af okänd kraft, från okänd utgångspunkt, mot okändt mål. I all sin enkelhet meddelar denna skildring, där genom själfva språkrytmen brusar rörelsens rastlöshet och där tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
