Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Resebeskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och le, nu kommer sköna Flora och sofver hos Febus. Nu stod vinterrågen 1 qvarter hög och kornet hade nyligen utvist ett blad. Björken begynte nu spricka ut och alla löfträ visa sina löf, förutom alm och asp.“ Hur enkelt — men hvem känner icke genom dessa rader första kyssen af vårens svala anda och dess doft af förnyelse? Lika rik på spelande vårdrift som naturen omkring var den snillrike tjugufemåring som skref detta, och som, en äkta son af det karolinska Sverige, med en eröfrares glada mod red ut på upptäcktsfärd, med hufvudet fullt af nya tankar, med mikroskopet i sin ränsel och handbössan öfver sadeln.
Några litterära mönster att följa och bilda sig efter ägde icke Linné. Naturligtvis har han före sin affärd studerat det lilla som fanns om Lappland och lapparna, och, om han icke kände till Zieglers skildring i dennes gamla skandinaviska beskrifning från 1532, säkerligen rådfrågat Olaus Magnus, men framför allt Schefferus’ 1673 tryckta Lapponia, i hvilken han fann nomadstammens lif tecknadt efter de bästa källorna, de handskrifna berättelserna af de i Norrbotten ordinerade prästerna Rehn, Tornaeus och Gram. Men Linnés hela sätt att se var ett annat än föregångarnas. De voro etnografiska beskrifvare med prästbildning, seende på lapparna som missionärer och upptecknande deras seder och bruk som kuriositeter, allt i ovig och lärd stil. Linné var lekman och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
