Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Resebeskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utslagit sina blommor, men ej blad, att Björken nyligen utspruckit och blommade som bäst, Alens stiplar voro nyligen utbrustna och Granen hade på sina yttersta qvistar små röda smultronlika knoppar, som voro dess hanblomster, men ännu ej mjölige. Lind, Ek och Asp stodo ännu sofvande i sin vinterdvala. Blommorna vore inga andra än Draba prima, Caltha, Glechoma, Leontodon, Hepatica, Anemone secunda, Oxalis, Adoxa, Salices.
Ibland foglarne hade Göken nyss begynt gucka, och Ladusvalan såg man i dag den första.“
Detta anslag vittnar ensamt tillräckligt om den säregna sakliga poesien i Linnés resor. Jämför stycket blott med inledningarna till andra reseberättelser af Linnés efterträdare och lärjungar — t. ex. med början af Carl Hårlemans dagbok från en färd genom Sverige 1749:
“Den 19 maj ifrån Stockholm i vackert väder, men mycket damm, som vid infallande torka ej kan fela.“ Alltså först damm och torka! Det är en annan människosorts signatur. Eller läs de första orden af Pehr Kalms Wästgötha Resa tryckt 1746: “Den 6 afreste jag från Upsala. Strax utanför tullporten blef jag varse hur en ko stod och åt upp det ena ståndet efter det andra af Hyoscyamos eller Bolmörten: en ört, som gör människorna, hvilka däraf råka äta, lika som rasande och tokiga, ätes likväl begärligt och utan fara af boskapen.“ Alltså först fänad och betel Också en annan människosorts signatur!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
