Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Talio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Går man öfver till den romerska världen, stammar ju från den själfva ordet talio. Det förekommer också som straffbestämmelse i de tolf taflornas lag, t. ex. i dess materiella och mest påtagliga form för lemlästning (alltså lem för lem), när käranden ej själf för skadestånd afstår från vedergällningens blodiga tillfredsställelse. En annan förbrytelse, för hvilken den gamla romerska rätten också stadgade taliostraff, var mordbrand. Ty äfven om mordbrännarens brännande å båle hade någon hophörighet med kulten af eldgudinnan Vesta, är det svårt att icke finna talio i detta straff, bestående under hela den romerska rättsskipningen. Sinnrikt har det också anmärkts, att Neros lefvande facklor — de kristna beskylldes ju att hafva anstiftat branden år 64 — är ett världshistoriskt exempel på talio och en bjärt illustration af den romerska dekadenthärskarens vilda, juridiskt-estetiska fantasilek. För öfrigt företer den latinska lagstiftningen den egendomligheten att talioidéerna, som starkt framträdt under den äldsta utvecklingen, under republiken försvunno, men vid kejsardömets senare ålder åter döko upp igen. Förklaringen ligger säkerligen i den starka orientaliseringen — den besegrade österns, det krossade och föraktade Jerusalems andliga hämnd på Rom.
I själfva verket är det ju också till österlandet, som tanken af sig själf går, när vedergällningsläran kommer på tal, och som ur en bergsskymnings tordön sorla för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
